Idag hade vi orientering på idrotten, puh! Med tanke på min kondition så var inte detta ett pass jag lägger på merithyllan, redan efter dryga 50m började jag flåsa som min mormor gör när hon går mellan kylskåpet och diskbänken. Till råga på detta så sprang jag, Pernilla och Amanda ihop med Linnea och Anna som skuttade iväg lika lätt som två fölungar på grönbete. Ja ja... nånting måste jag ju vara sämst i, hehe =P *ironisk*
   Det som dock var ganska bra med gympapasset ämnat för kenyaner var att jag nu kanske kan komma igång med springandet igen, för det finns ju inget som är skönare än att komma hem igen efter ett jobbigt träningspass, eller hur? Jag känner mig i alla fall väldigt fräsch efteråt.
   Hoppträningen med Matilda igår gick faktiskt över all förväntan. Hon har ju, som jag, nästan ingen ork alls just nu, men hon klarade övningarna mycket bra. Puss på henne!
   Men nu funderar jag på att slå ett pling hem till fam. Jonsson och se vad brudarna har för sig.

Tjing tjong!

PS. Nu är det bara en dag kvar tills syster yster kommer hit, wiihoo! <3