Faaaan! Mina "Goa Gubbar" förlorade mot äckel-Brynäs, hur kan det hända liksom? Aja, jag får väl skylla på att vi bara hade lite oflyt... Men ska jag vara riktigt ärlig så ägde Frölunda överlägset spelmässigt. Nu måste jag i alla fall beställa tid hos ögonläkaren, för jag har fått gråstarr av att ha sett så mycket rött-svart-gult, euuuuuuw!
  Hur som helst, jag blev överraskad med hockey idag av Peter och mamma, fråga mig inte varför men glad blev jag i alla fall. Jag tror banne mig inte att det finns något roligare än att se en hockeymatch, och för att inte tala om alla super sexiga spelare! GRRRR! Jag har en känsla av att jag blir Fru Hockeyspelare när jag blir stor, hehe.
   Nu kan jag ju passa på att berätta slutet på Trollhättan-sagan:

På onsdagen åkte jag, pappa, Linnéa och Oskar till London, hemlandet till de lite mindre snygga och sexiga killarna... Efter en lång och tråkig tur i tåg och tunnelbanor kom vi äntligen fram till hotellet där vi skulle bo. Jag trodde att det var ett skämt när jag gick in i foajén. Jag hatar att erkänna det, men jag är nog lite av en finsmakare och det blev ju inte bättre av att jag såg att Herr Lönnfet-Curry-Nam-Nam stod bakom disken heller (no offence!). Men hallå, jag och Linnéa hade ju vårat badrum på andra sidan korridoren.
   Den engelska frukosten är inte heller något att skryta med: rostat bröd och marmelad var det som serverades och ville man så kunde man få en ostskiva som var tjockare är isarna i Arktis. Men... det var ju inte bara pest och pina, tvärtom. London är by far en av de bättre storstäderna. Första dagen var vi i alla fall på Picadilly och käkade, gick på Ripley's Belive it or not och var nästan och såg en massa kändisar på röda mattan (prinde Harry & William, Daniel Craig m.m.) Vi fick nöja oss med att se dessa stjärnor på Mme Toussauds sista dagen i stället, höhö. 
   För att summera det hela så får resan 4/5 pluppar. Trots ett äckligt hotell och omättsam frukost så måste jag ändå tacka för trevligt sällskap och fina stunder på Londons gator, och jag köpte ingenting! Ett poäng til mig. Jag fick mig dock en favvo-skoaffär på Carnaby St.

När vi kom hem på lördagen blev det utgång på kvällen med Sandrej. Det började sådär, men efter att ha avreagerat sig lite på vissa saker vi kunde klarat oss utan gick vi till krogen och träffade en trevlig polack som bjöd på öl, men om vi egentligen förstod vad han pratade om är en annan femma. Han verkade i alla fall tro att vi ville följa med honom hem till Sollebrunn. Vad fan trodde han liksom? Kvällen drev vidare och kan summeras som såpass: vissa saker var roliga och vissa kunde vi klarat oss utan. Men men... tack för en underbar kväll tillsammans med dig, Sandra!

Nu vankas det käk för fulla muggar. Gud vad jag ska äta ihjäl mig.

Adjöken!